Miljömärkning är ett märkningssystem som informerar konsumenter om produkters tillverkningsmetoder och miljöpåverkan. Med flera hundra miljömärkningar på marknaden är det svårt att veta vilka som är pålitliga vid köp av nya kläder. Förutom de reglerade miljömärkningarna använder vissa klädföretag egna märkningar för att marknadsföra sina produkter som ”eko,” ”hållbara” eller ”miljövänliga” utan att alltid ange tydliga kriterier.
Striktare regler införs nu för att motverka grundlösa miljöpåståenden. Konsumentverket kräver att företag som använder egna eller oberoende miljömärkningar uppfyller specifika kriterier. Enligt marknadsföringslagen måste påståenden vara giltiga, möjliga att bevisa och visa tydliga miljöfördelar jämfört med konkurrerande produkter.
Före 2022 fanns ingen EU-reglering som krävde att kläder skulle vara certifierade av myndigheter eller godkända av ett ackrediterat kontrollorgan för att få märkas som ekologiska. Företag kunde lätt bedriva miljöskadlig verksamhet och marknadsföra den som ”grön” genom att lyfta fram enskilda miljöåtgärder, ett fenomen som kallas greenwashing.
Från och med januari 2022 omfattar EU:s nya regler för produktion och märkning av ekologiska produkter även kork, bomull och ull. Syftet med denna reglering är att bevara biologisk mångfald och jordens bördighet samt förebygga skadedjur och sjukdomar. Den bidrar också till högt djurskydd och en giftfri miljö.
Säkrast är att välja textilier med en oberoende tredjepartsmärkning. Dessa märkningar ställer höga krav på produktionen och kräver full transparens. Företag måste ansöka om certifiering och uppfylla kraven för att få använda märkningen, vilket gör dem mer trovärdiga än företagsägda märkningar.
Exempel på oberoende miljömärkningar:
GOTS (Global Organic Textile Standard) – Den internationella miljömärkningen för ekologiska textilier och kläder som ställer sociala och miljömässiga krav genom hela leveranskedjan, från odling till färdig produkt.
Svanen – Används i Norden och ställer krav på produktens hela livscykel, inklusive kemikalieanvändning, utsläpp och avfallshantering. Produkterna är tillverkade av fibrer som är ekologiska, återvunna eller baserade på förnybara råvaror.
OEKO-TEX STANDARD 100 – En miljömärkning som säkerställer att textilprodukter inte innehåller ämnen i halter som är skadliga för hälsan.
OEKO-TEX LEATHER STANDARD – Motsvarigheten till STANDARD 100 för läder och läderprodukter, som garanterar att produkten inte innehåller skadliga ämnen.
Responsible Wool Standard (RWS) – Textile Exchange-standard som fokuserar på välfärden för får och deras betesmarker. RWS certifierar hela leveranskedjan, från ullproducenter till klädföretag.
Responsible Down Standard (RDS) – Textile Exchange-standard för dun och fjädrar. RDS säkerställer att djuren vars dun och fjädrar används har behandlats humant.
EU Ecolabel – EU:s miljömärkning för textilier och kläder, även kallad EU-blomman. Den ställer krav på mer hållbar fiberproduktion och slutprodukt, mindre utsläpp samt strikta regler för användning av farliga ämnen.
Källor
Konsumentverket – Miljöpåståenden: regler för företag
Tänk Om – Blogg: Miljömärkningar
EU Ecolabel – Clothing and textiles
Mars 2025, TÄNKOM
