Rami, eller kinagräs som det också kallas, är en stjälkfiber med ursprung från Kina och Östasien. Arten tillhör familjen nässelväxter och liknar vanlig brännässla, men saknar de brännande håren på bladen. Rami är en av de äldsta odlade fibrerna för textilproduktion och har odlats i mer än 7 000 år. Det har bland annat använts i mumietyg och kallades då för kinesiskt linne.
Fibrerna är stjälkfibrer eller bastfibrer som de också kallas, vilket är den stödjande vävnaden i växter. De påminner om linne och bearbetas delvis på samma sätt som lin för att få fram textil. Den stora skillnaden är att det krävs mekanisk bearbetning av stjälkarna för att avlägsna vedartade ämnen som omger bastfibrerna. Det behövs också ofta kemikalier för att avlägsna gummiliknande ämnen från stjälken. Detta beror på att pektinämnena (polysackarider) i rami är mer svårnedbrytbara jämfört med andra bastfibrer som lin, jute och hampa.
Fibrerna är vita med sidenliknande lyster och är en av de starkaste naturfibrerna, som till och med blir starkare i vått tillstånd. Ramityger är något stela men mjuknar med ålder och tvätt. De tål höga temperaturer, skrynklar inte lika lätt som linne och håller formen bra. De har hög uppsugningsförmåga och andas mycket bra vilket gör dem lämpliga i varmt och fuktigt väder. Tygerna blir dock lätt statiska och kan krympa något vid tvätt. För att förbättra den låga elasticiteten blandas rami ofta med andra fibrer som exempelvis bomull, ull eller polyester.
Rami används exempelvis till byxor, klänningar, tunikor, förkläden, kuddar och gardiner. Fibern används också till garn, snöre, rep och nät. Av de korta restfibrerna görs bland annat sedlar.
Rami kan även användas som råvara, cellulosa, till viskos och lyocell. Läs vidare under viskos och lyocell.
Utmaningar & Miljöpåverkan
Eftersom växten är naturligt antibakteriell och resistent mot mögel, röta och insekter, kan den odlas utan bekämpningsmedel. Den kan också skördas flera gånger per år vilket ger högre skördar, och kräver inte så mycket vatten; på vissa platser räcker det med regnvatten. Korta och kasserade fibrer kan användas till exempelvis papperstillverkning, vilket minskar spillet vid produktion.
Extraheringen av fibrerna från stjälken kan vara kemikalieintensiv, framför allt när det gäller storskalig tillverkning. Då de gummiliknande ämnena i rami inte är vattenlösliga, används vanligen alkaliska lösningsmedel som kaustiksoda för att få bort dessa ämnen. Därefter används en syra för att ta bort alkaliresterna, som t ex ättiksyra eller svavelsyra. Sedan kan fibrerna behandlas med mjukgörande kemikalier. Till 100 kg råfiber av rami, kan det gå åt 35 kg kemikalier, vilket ger 60 kg rena fibrer. Det går alltså åt nästan lika många kilo kemikalier som den mängd växtdelar som tas bort.
Det finns mer miljöanpassade sätt för att avlägsna de gummiliknande ämnena, genom enzymer och mikroorganismer. Dessa metoder är dock långsammare varför de bortprioriteras i storskalig produktion.
Källor
Bergianska trädgården – Livets trådar: smidiga och starka
Broad in the seams – All about Ramie
Fashionary – Textilipedia
Impactful Ninja – How Sustainable Are Ramie Fabrics?
November 2024, TÄNKOM
