Elastan är ett töjfiber som snabbt kan återgå till sin ursprungliga form efter det töjts ut till tre gånger sin ursprungliga längd (1). Fibret går också under namnen Spandex, Lycra, Numa, Spandelle och Vyrene (2, 3). Tyget absorberar väldigt lite fukt, känns lätt till tyngden och är svalt att bära (3). På grund av dess töjbara egenskaper används elastan ofta i plagg som strumpor, sport- och underkläder (2). Fibret uppfanns av kemisten Joseph C. Shivers år 1958 som ville byta ut gummi i textiler. Det är likt andra syntetiska fiber baserat på organiska polymerer, i detta fall på polyuretan (3). Elastan spinns från en polyuretanlösning med olika spinnmetoder beroende på hur tyget ska användas (4). För att få ingredienser till denna polymer används fossila bränslen likt andra syntetiska fibrer (5). Främst används petroleum som inte är en förnybar resurs och tar flera miljoner år att bildas. Petroleum är problematisk då det kan leda till oljespill, avskogning, förlust av biologisk mångfald och metanutsläpp.
Produktionen av elastan är en väldigt kemikaliekrävande process, där flertal är giftiga kemikalier används (5). Kemikalierna TDI och MDI används bland annat som båda är giftiga och TDI även cancerogen, för dessa finns det dock strikta regler där producenter måste garantera att det inte finns några restämnen kvar av dem i slutprodukterna. Polyueratan används som beläggning på textil och när ämnet tillverkas eller förbränns frigörs flertal giftiga ämnen därav vissa är cancerframkallande och giftiga för vattenlevande organismer (6). Detta innebär hälsorisker för personer vid tillverkningen och när produkten förbränns, därför är det extra viktigt att kläder som elastan med polyueratan återvinns (6). Det ska dock inte vara någon fara för ens egna hälsa att bära själva produkten som är behandlad med ämnet. Ett av ämnena som används för att kemiskt tillverka polyueratan är till exempel ämnet isocyanat som är väldigt reaktivt och giftigt (7). Det finns enligt forskare ett stort behov av att utveckla en mer miljövänlig syntes av polyueratan där man undviker användningen av giftiga och miljöfarliga ämnen som isocyanat.
Det finns certifierad återvunnen elastan och elastan kan blandas med andra tyger som återvunnits från plastflaskor (4). Den globala ekologiska textilmärkningen GOTS tillåter kläder att ha max 5% elastan i sig för att kunna märkas som ekologiska. Elastan blandas ofta med andra fiber och upptar då ungefär 3–30% av den totala fiberblandningen (8). Oftast blandas den med bomull eller polyester (2) Ungefär 80% av kläderna sålda i USA 2010 innehöll elastan. År 2020 uppskattades industrin för elastan att vara värd drygt 6,9 miljarder och förväntas växa till 12,6 miljarder till år 2027 (4).
Källor:
- Nationalencyklopedin (NE) – Elastan: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/elastan
- Wikipedia – Spandex: https://en.wikipedia.org/wiki/Spandex#cite_note-14
- Encyclopedia Britannica – Polyurethane: https://www.britannica.com/science/polyurethane#ref38035
- Treehugger. Lebby, S. (2021) – What Is Elastane, and Is It Sustainable?: https://www.treehugger.com/what-is-elastane-and-is-it-sustainable-5116805
- One Green Planet. Achlim, Y. (2022) – The Environmental Impact of Spandex: https://www.onegreenplanet.org/environment/the-environmental-impact-of-spandex/
- Sveriges Natur. (2013) Varm mat i plast? – Är poluretan hälsofarlig?: https://www.sverigesnatur.org/arkiv/varm-mat-i-plast/
- Zhang, K., Nelson, M. A., Talley, J. S., Chen, M., Margaretta, E., Hudson, G. A., Moore, B. R. & Long, E. T. (2016) Non-isocyanate poly(amide-hydroxyurethane)s from sustainable resources: https://pubs.rsc.org/en/content/articlepdf/2016/gc/c6gc01096b
- Rathinamoorthy, T. K. R. (2017) – Sustainable Fibres and Textile: Sustainable synthetic fibre production: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/B9780081020418000081 (Ej öppen för alla, behöver logga in genom ett lärosäte som har tillgång till tidskriften)
