Äkta päls kommer från djur som exempelvis får, ren, mink, räv och mårdhund. Djurens päls fungerar som skydd och isolering från omgivningen. Den skyddar djurens hud mot småskador, som repor och skrapsår, och minskar risken för infektioner. I vissa fall fungerar pälsen som kamouflage, vilket hjälper djuren att smälta in i sin omgivning och undvika rovdjur.
Många djur har oljiga pälsar som stöter bort vatten och håller huden innanför pälsen torr. Detta är särskilt viktigt för djur som lever i eller nära vatten. Tät päls skyddar även mot vind, vilket minskar värmeförlust från djurets kropp.
Pälsen fungerar också som ett isolerande lager genom att fånga upp luft mellan håren. Luften värms upp av kroppsvärmen och hjälper till att hålla djuret varmt. Många arter har en dubbel päls, med en mjuk underull närmst huden och ett yttre lager av längre, mer grova hår. Underullen ger extra isolering genom att fånga extra mycket luft, medan det yttre lagret skyddar mot väder och vind. Under varma förhållanden kan pälsen även hjälpa till att skydda mot överhettning genom att reflektera bort en del av solens strålar och genom att luften mellan håren ger viss ventilation.
För att reglera temperaturen så fäller många djur sin päls efter årstiderna. På sommaren fäller de en del av pälsen för att bli av med överflödig värme, medan de på vintern utvecklar en tjockare päls för att behålla värmen. När det är kallt kan vissa djur resa sin päls (t.ex. när de får “gåshud”), vilket ökar mängden luft som fångas och förbättrar isoleringen. Genom dessa egenskaper anpassas pälsen till varierande klimat och miljöer, vilket är avgörande för deras överlevnad.
Ursprungligen jagades djur för föda och pälsen användes sedan som ett skydd mot kyla. Allteftersom civilisationen utvecklades blev päls mer en lyxvara snarare än en nödvändighet. Idag föds en del djur upp på farmer, såsom mink och räv, eller fångas och jagas för sin päls, exempelvis tvättbjörn och bäver. Päls från dessa djur används ofta till ytterkläder.
Päls kan också bli en biprodukt från köttproduktion, exempelvis ren och lamm. Även om dessa pälsar används till kläder och accessoarer är de vanligare i inredning i form av mattor, sittdynor, kuddar eller som sittunderlag för utomhusbruk.
Industriellt processas djurhudarna i flera steg; först rengörs de från smuts och köttrester. Därefter sker så kallad garvning med kemikalier som säkerställer att pälsen sitter kvar och håren inte skadas. Uppgifterna om vilka kemikalier som används går isär, men formaldehyd och krom tycks vara vanliga, även om salt, alun, majsstärkelse och vinäger också förekommer. Formaldehyd används för att skydda håren under garvningen. Mockasidan mjukas sedan upp med oljor och sträcks ut. En del pälsar plockas på sina yttre grövre skyddshår för att göra pälsen lättare, nättare och mjukare, då värmeeffekten i huvudsak sitter i de mjuka täta underhåren. Pälsen kan sen efterbehandlas, färgas eller blekas med olika syntetiska substanser.
Ett alternativ till äkta päls är fuskpäls, vilket tillverkas av syntetiska material och har andra utmaningar.
Utmaningar & Miljöpåverkan
Uppfödning av pälsdjur har mötts av stark kritik för sin oetiska djurhållning där många av djuren lever instängt och inte får utlopp för sina naturliga beteenden och behov. Hundratals kläd- och modemärken har valt bort päls i sin produktion på grund av påtryckningar från sina kunder.
Andra utmaningar är garvning med krom som görs med krom 3. Hanteras det fel omvandlas det till krom 6, vilket är cancer- och allergiframkallande, precis som formaldehyd. Konsekvenser som både påverkar naturen i form av utsläpp och människor som arbetar inom industrin och de som bär plaggen.
Det finns alternativ till kromgarvning, renfällar har exempelvis garvats med naturliga ämnen i flera tusen år av samerna och dessa metoder brukas än idag. Traditionellt används dessutom allt på renen; från kött och skinn till horn och senor till olika ändamål.
Källor
Britannica – Fur
Fur Free Alliance – Toxic Fur
Truth About Fur – Fur processing techniques
World Animal Protection Sverige – Pälsindustrin I EU
November 2024, TÄNKOM
