Själva namnet nylon är ett samlingsnamn för syntetfiber som är baserade på polyamider, som är mycket stora molekyler, med särskilda kemiska egenskaper (1, 2). De mest kända är nylon 66, nylon 6, nylon 610 och nylon 11 till exempel, vars kemiska egenskaper skiljer sig åt (1). De kan även namnges med polyamid före siffran och då nylon 66 även gå under namnet polyamid 66. Siffrorna i namnet anger hur många kolatomer som ingår i polyamidens mindre molekyler. Dessa polyamider är producerade med kolbaserade kemikalier som hittas i kol och petroleum, som är fossila bränslen (3).
Vid produktion av nylon spinns de från smält form till fiber genom att kylas och sen sträckas flertal gånger för att stärka fibern (1). Nylon 6 och nylon 66 är tillsammans näst störst bland syntetfibrerna och används ofta i blandningar med naturfiber. Deras främsta egenskaper är sin nötningshärdighet, seghet, relativt höga dragstyrka och elasticitet i både torrt och vått tillstånd. Nylon blev tillgängligt kommersiellt under andra världskriget och var betydelsefullt som följd av dess kvalitet och styrka (3). Det blev också ett populärt alternativ till silkestrumpbyxor som det blev brist på under andra världskriget.
Idag är framför allt nylon av låg kvalitet normen och flertal nylonplagg håller inte speciellt länge, högkvalitets nylon är dock mer härdig och kan ha längre hållbarhet (3). Nordostasien är centrum för nylonproduktionen, år 2015 stod Asien för två tredjedelar av världens nylonproduktion (4). Trots att det produceras mindre nylon jämfört med polyester kräver nylon mer energi att producera (3). Nylon kräver nästan tre gånger så mycket energi jämfört med det som krävs att producera bomull. Energikonsumtionen för nylon är rapporterad att vara mellan 250–262 MJ energi per kg fiber (5). Att producera nylon resulterar även i utsläpp av den potenta växthusgasen kväveoxid (6, 3). Kväveoxid är 310 gånger mer skadlig än koldioxid utifrån dess effekter på växthuseffekten (3), det är också en långvarig gas i atmosfären som kan reducera det viktiga ozonet som skyddar oss på jorden från skadlig UV-strålning (7).
Att färga nylon är inte miljövänligt eftersom fibret inte är anpassat för naturliga eller miljövänligare kemiska färgämnen (3). Detta innebär att infärgning av tyget leder till omfattande vattenföroreningar. Samtidigt produceras tyget i länder med svaga miljöskyddslagar, vilket gör nylon till en stor bidragare till vattenföroreningar. Nylon kräver däremot inte lika stor vattenförbrukning vid produktion än andra fiber.
Nylon är inte biologiskt nedbrytbar och kommer därför att lagras i miljön. De två huvudkällorna till mikroplastföroreningar i akvatiska miljöer är nylonfiskenät och syntetiska textiler som släpper ifrån sig mikroplaster vid tvätt (3). Det går att återvinna nylon, dock mer svårt än att återvinna polyester, men är mer miljövänlig än helt nyproducerad nylon. Att återvinna nylon är inte ekonomiskt gynnsamt då det är billigare att köpa nya polymerer. Det krävs även en genomgående rening av nylontyger innan de återvinns, eftersom nylon smälter vid låga temperaturer och då kan vissa mikrober, bakterier eller kontaminationer överleva. Det finns därför ett behov av att utöka tillgängligheten för återvunnen nylon till alla konsumenter. Det finns en del producenter av hållbar nylon, exempelvis Econyl och Aquafil där man producerar nylon på gamla fiskelinor och annat avfall de samlar upp från havet, vilket underlättar ett mer cirkulärt slutet kretslopp och reducerar avfall och utsläpp.
En annan framgång inom hållbarare produktion av nylon är att nylon kan produceras från träavfall vilket inte resulterar i lika farligt avfall (3). Att återvinna nylon gör att mindre andel av petroleumbaserade kemikalier hamnar i deponier och släpper ut giftiga utsläpp till atmosfären. Återvunnen nylon brukar också 27 % mindre naturresurser än nyproducerad nylon vilket reducerar växthusgasutsläppen med 28 %, samt att det kan återvinnas på nytt igen. Just nylon 66 är väldigt svårt att återvinna och när den bränns släpper den ut giftiga gaser som dioxiner, kväveoxider och vätecyanid (5). Bland nylonfibrerna finns det vissa skillnader utifrån deras energikonsumtion, vattenförbrukning och växthusgasutsläpp. Till exempel 1 kg nylon 66 kräver 138,62 MJ energi och 663 kg vatten jämfört med Nylon 6 som kräver 120,47 MJ energi och 185 kg vatten.
Källor
- NE – Nylon: https://www-ne-se.e.bibl.liu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nylon
- NE – Polyamid https://www-ne-se.e.bibl.liu.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/polyamid
- Rathinamoorthy, T. K. R. (2017) – Sustainable Fibres and Textile: https://www.elsevier.com/books/sustainable-fibres-and-textiles/muthu/978-0-08-102041-8 (Ej öppen för alla, behöver logga in genom ett lärosäte som har tillgång till tidskriften)
- Militky, J., Venkataraman, M. & Mishra, R. (2018) – Handbook of properties of Textile and Technical Fibres – The Chemistry, manifacture, and tensile behavior of polyamide fibres: https://www.elsevier.com/books/handbook-of-properties-of-textile-and-technical-fibres/bunsell/978-0-08-101272-7 (Ej öppen för alla, behöver logga in genom ett lärosäte som har tillgång till tidskriften)
- Subramanian Senthilkannan, M. (2020) – Assessing the Environmental Impact of Textiles and the Clothing Supply Chain – Introduction to sustainability and the textile supply chain and its environmental impact: https://www.elsevier.com/books/assessing-the-environmental-impact-of-textiles-and-the-clothing-supply-chain/muthu/978-0-12-819783-7 (Ej öppen för alla, behöver logga in genom ett lärosäte som har tillgång till tidskriften)
- Fletcher, K. (2008) Sustainable Fashion & Textiles: design journeys. Earthscan.
- Asim K. Roy Choudhury ,Sustainable Chemical Technologies for Textile Production: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/B978008102041800010X (Ej öppen för alla, behöver logga in genom ett lärosäte som har tillgång till tidskriften)
Maj 2022, TÄNKOM | Uppdaterad maj 2024
